Tillslut ser jag bara dina röda bromsljus, innan de slutligen försvinner i mörkret.

Och jag saknar dom också.

Där någonstans

Där natten är för lång men timmarna för korta

Där ljuset är för starkt men morgonen för långt borta

Där min längtan krupit ihop, i en smutsig återvändsgränd

Där känslan ligger slumrande, innan den blev känd

Där en handlös smekning inte längre räcker till

Där en lekande tanke inte längre gör som jag jag vill

Där andetagen krymper till hackande gråt

Där sista muren faller vid ett ekande förlåt

Där i sprickorna av mina förhoppningar ska jag vänta på svar

Där ska jag stanna

Tills jag inte har någon längtan kvar

Som man delar får man sy

Vet inte hur ni ser det,

men jag tycker åtta stygn på ett finger är ganska imponerande.

Hur?

För att dra den korta versionen:

Var uttråkad på jobbet, fann en kopp som var sprucken hela vägen runt, tänkte att 

"jag borde kunna dra isär den och erbjuda nästa gäst på en halv kopp kaffe".

Och det gjorde jag.

Drog isär den, alltså.

Delade även på mitt finger.

En riddare i rödrutig rustning spenderade sin lediga lördagkväll med att intala mig (som aldrig sytt eller brutit något) att allt skulle bli bra och jag är honom evigt tacksam.

Fanns en överliggande risk att jag gett läkarteamet X antal frakturer, sår och rivmärken vid blotta åsynen av nålen de stack in i min hand om jag fått göra det ensam.

That's that och this is it.

Ursäktar min absence, 

men jag har entrat iphonevärlden och är smått fixerad för tillfället.

Find me on fucking twitter eller nåt.

Torget.
Parkbänken.
Höstvind.
Vita knästrumpor i svarta mary janes?

Kräks inombords.

Stirrar mig blind på kullerstensmönstret, med det lilla fokus jag har kvar, under mina fötter.

Zick zack.
Sick sack.

Sick to the stomach.

Orkar inte. Vill inte.

Orkar inte med min handstil.

Våta drömmar om hur den ser ut på tangentbordet.

Drömmar.

Vad är det?

I alla fall mer än sirapsindränkta kommentarer om min runda behind på en svettig krog utan namn.

Eller?

Hade jag någonsin?

Kunde jag mer?

Vad gör jag ens här?

Anteckningsblocket vänder blad automatiskt i vinden.

Kanske borde även jag?

Jag har tappat mitt språk.

Jag har tappat min fason och mitt syfte,

om jag någonsin hade något.

Om nästa mål vore större än en cheeseburgare på Mc Donalds

så skulle jag gladeligen ta det tåget.

Hittar inte hållplatsen.

Double cheese it is..

Cigarettes

Om jag brytt mig det minsta om att det var kanelbullens dag idag så hade jag gjort en dubbel sats bulldeg och jäst den i halsen, hällt kanel i ögonen och slagit en ugnsplåt i huvudet på mig själv.

Om jag brytt mig det minsta, alltså.

Eternal Sunshine of the Spotless Mind

How happy is the blameless vestal's lot

 The world forgetting, by the world forgot 

 Eternal sunshine of the spotless mind

 Each pray'r accepted, and each wish resign'd.